Pressmeddelande från Finlands fotografiska museum
13.9.2011

 

Aki-Pekka Sinikoski: Finnish Teens

Fotografen Aki-Pekka Sinikoskis (f.1978) utställning Finnish Teens fyller museets Projektrum från golv till tak med finländska tonåringar, i enlighet med rubriken. Från rummets väggar blickar en generation som uppfostrats i den digitala bildströmmen på internet. Framför kameran är ungdomarna sig själva, de poserar inte, men tittar rakt in i kameran. Bilderna är oförskönade, men finstämda.

Sinikoski har sökt tonåringar som står på tröskeln till självständighet.

“De flesta ungdomar som jag fotograferar bor fortfarande hemma hos föräldrarna, men samtidigt byggs deras egen identitet upp i rask takt och det kan uppstå mer eller mindre hårda konflikter med barndomshemmets värderingar. Fotona beskriver en brytningstid när den unga personens vingar ännu inte bär, trots att han eller hon brinner för att komma ut i världen.”

Ungdomarna har fotograferats hemma eller i någon annan daglig miljö, men Sinikoskis klara ljus ger bilderna en reklamartad lyster. ”Fotografierna verkar visa en glansbildsaktig värld som har slagits sönder av vardagen.”

Fotografen ser själv på sina foton som dokument eller noveller vars berättelser går in i varandra. ”Novellsamlingen berättar om ett liv som inte mera känns som ens eget. Den är en berättelse om väntan; om att man ska finna sig själv på nytt.”

Sinikoski är känd som en mångsidig porträttfotograf. Han har också varit arrangör och kurator för Helsingforsbiennalen Helsinki Biennale sedan år 2006.

***

Jag heter Aki-Pekka Sinikoski. Jag föddes 1978 i Borgå. Eftersom mitt namn är så sjuttons långt har jag ända sedan barn kallats Peki av de flesta människor. Det råkar vara samma namn som min pappas första hund hade.

Jag tycker om hav och vind. Likaså kaffe, kex och att rita. Att rita var min favoritsysselsättning också i armén, som jag av någon anledning har genomgått. Efter armén beslöt jag att som motvikt tillbringa ett år på det demilitariserade Åland, där jag började fotografera dagligen.

Jag har försörjt mig själv genom att fotografera sedan 2003.

Förutom fotograferingen har jag sysselsatt mig ganska mångsidigt med konst. År 2008 var jag kurator för och organiserade den andra Helsingforsbiennalen, utställningen Helsinki Biennale, i gör-det-självanda. Den sågs av över 25 000 människor. Biennalen var en världsutställning till temat och verken i paviljongerna hade gjorts av över 150 konstnärer.

Min avsikt var att fortsätta arbeta kollektivt med konst. De här planerna fick dock ett abrupt slut när min bror insjuknade och dog våren 2009. Jag orkade inte längre vara den där samlande typen, som sammanförde människor och saker. Jag började fotografera bildserien Finnish Teens främst för att jag inte skulle bli vän med sorgen.

Jag fotograferade länge, mycket summariskt, utan någon klarare uppfattning om varför jag fotograferade tonåriga ungdomar. Efteråt insåg jag att jag fokuserat på förändring. På gränsområdet mellan barndomen och vuxenlivet samt den spirande identitet som man kan se i dessa tonåringar som letar efter sig själva. På många foton ser jag också en nästan glansbildsaktig yta, en ganska plastaktig verklighet, som slagits sönder av vardagen.

Finnish Teens är i mina ögon en färgglad, milt humoristisk, men ändå känslig fotodokumentation av finländska tonåringar och deras liv. Fotografiernas världar går in i varandra och kompletterar varandra liksom enskilda berättelser i en novellsamling.

Novellsamlingen berättar om ett liv som inte längre känns eget. Den är en berättelse om väntan; på att de egna vingarna ska bära och på att man ska finna sig själv på nytt. Ljuset speglas bara på ytan. Det du ser är en spegling. Vad vet ansiktet om ljuset?

 

Utstälningen har möjliggjorts med stöd av:

Suomen Kulttuurirahaston Uudenmaan rahasto
Uudenmaan taidetoimikunta
Patricia Seppälän Säätiö
Konstsamfundet
Botnia Print